The Price You Pay

Godmorgon? Godförmiddag?
 
Tja klockan är inte tio än så antar att det fortfarande är morgon? Jag är i full gång med att läsa ikapp en massa kurslitteratur och hoppas på att kunna ha läst allt tills litteraturseminriet på fredag. Med lite jävlaranama ska det nog kunna gå. Mjukstartade med runt 200 sidor igår och hoppas på att kunna klämma iaf ca 300 idag. 
 
Annars så har jag lyckas klämma i mig en halv mannafrutti till frukost, framsteg, framsteg. Inte den nyttigaste frukosten men bra mycket bättre än att inte kuna äta alls. Idag är även första dagen utan antibiotika på en vecka så nu hoppas jag att min stackars kropp (som för övrigt snart ger upp helt) kan få återhämta sig lite från alla piller. Ska försöka hålla smärtlindringen nere på minimal nivå idag, så istället för var 6:e timme så ska jag försöka känna efter när jag verkligen behöver den.



Two Steps forward, One Step Back

Och jag som trodde att det hade vänt.
 
Igår kväll började jag blöda, igen. Tack och lov var det bara en liten blödning som inte blev värre senare under natten. Det krävdes alltså endast ett akutenbesök på en knapp timme och ett litet stick i fingret (mina blodvärden är toppen Hurra!) innan jag fick gå hem med "blir det värre kom tillbaka direkt". Får jag ens lov att hoppas att det var den sista?
 
Mitt mål är fortfarande att ta mig till skolan imorgon. Jag vill klara denna kursen trots operation och komplikationer. Eller snarare jag SKA klara denna kursen. Så om det inte brjar blöda idag eller inatt så är siktet inställt på högskolan i två timmar imorgon. Att jag lär trilla huvudstupa igenom dörren efter ansträgningen känns irrelevant.
 
Kan ni snälla hålla tummarna för att jag får bli frisk nu? Jag behöver det.



A Small Step Forward

Igår sa jag att jag tog 18 piller om dagen, idag tar jag 8(!) istället. Jag har nu avslutat mina blodstillande mediciner och är därför givetvis fullkomligt nojig över att börja blöda igen. Men jag har även vågat gå ner i dos på paracetamolet, det vill säga, jag har för tillfället mycket mindre ont! Jag vågar inte ta ut någonting i förskott men jag hoppas verkligen att det går åt rätt håll nu.
 
Idag har dessutom sambon lovat att ta ut mig på en stilla promenad runt kvarteret. Jag som bortsett från min hastiga ambulansfärd inte varit ute på en och en halv vecka. Spännande! Ett annat mål för dagen är att få i mig lite mer mat (pun intended). Ris dränkt i sås står på menyn och jag hoppas att det ska gå ner.



Tidigare inlägg