Best Of Both Worlds

Ja, jag ska erkänna att jag är lite partisk då det är min klubb som anordnar detta men årets roligaste tävling hittar ni här!
 
 
Vad är då så speciellt med den, förutom en jäkla massa priser för en lokal tävling? Jo att det är en kombinationstävling, det vill säga att du under samma dag kan tävla i både hoppning och dressyr! Man tävlar en klass hoppning och en klass dressyr vilket sen slås ihop till en kombinationsklass. Det innebär att samma ekipage kan åka hem med 3 placeringar från samma dag! Kombin går i antingen LC eller LB.
 
Ni vet hur ridläraren alltid tjatar om hur viktig dressyren är? Här kan man passa på att debutera dressyr och ändå få en bra placering med sig hem från hoppningen och vice versa. Vilket ju faktiskt gör det hela lite roligare. Det går givetvis bra att bara tävla i antingen hoppning eller dressyr. Med klasser från LD (H) till LA (D).
 
Bilden är fotad av fotoform Laila Berglund, som bland annat delar ut pris i några klasser. Design på bilden är gjord av epafi.
 



Like A Prayer

Igår var det dags för hästbyte på ridlektionen, och det är alltid förenat med en viss nervositet. Ni som rider på ridskola kanske känner igen er? Eller om ni har ridit på ridskola och kommer ihåg det?
 
I alla fall var min nervositet helt obefogad då jag fick "min" Arthur detta bytet. Arthur är alltså den hästen jag red och tävlade några år fram till förra våren då jag blev sjuk. Vi har hunnit med mycket tillsammans innan dess i både dressyr och hoppning. Även om vi båda tappat både styrka och kondition sedan våra glansdagar så är det ändå att hitta hem. Visst det blev taktmissar i både skänkelvikningarna och öppnorna, då Arthur inte var stark nog att hålla ett lägre tempo och jag inte stark nog att driva tillräckligt frammåt. Sen var väl inte formen densamma som då vi satte 69 % i dressyrprogramen. Men vad gör det när man jobbar med sin vän.
 
Arthur är förövrigt en väldigt knepig häst, inte på så sätt att han är het eller liknande. Snarare tvärtom. Han gör inte mer än vad man kräver samtidigt som han är väldigt villig till att jobba om man gör det på hans sätt. Man måste driva med sitsen och helst ha stilla, stadiga ben som klämmer om. Inte alltid helt enkelt för alla ridskole elever. Han kräver dessutom en väldigt stilla och lugn hand. Det är väl tyvärr lite där det brister för oss just nu då jag inte har strykan att vara tillräckligt stilla (hänger ni med?). Men fan vad jag älskar denna hästen!
 
 
 



Sunset Walk

Igår var det dags för ridning igen och för första gången detta året kunde vi börja med att skritta fram ute i solnedgången! Därav den obligatoriska öronbilden.
 
Till ridningen då, hade Calle igen, vilket var sista gången innan vi ska byta. Framridningen gick skit rent ut sagt, jag ville för mycket koncentrerade mig på helt fel saker vilket resulterade i en springing häst med stum mun. Så blir det ibland, bara att släppa allt under skrittpausen och börja om.
 
Efter uppvärmningen skulle vi rida kadrillj. Kadrillj är något jag personligen tycker alla borde göra oftare! Det är så grymt nyttigt för oss som ryttare. Istället för att flamsa runt och fokusera fel så måste man ha helt fokus på vart man är och vart man ska. Massa tempoväxlingar, blicken upp och på parkompisen och på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
 
Hur hästarna gick, fantastiskt! När jag fokuserade på rätt saker gick ju Calle som en klocka i en väldigt fin form. Tänk att det ska vara så lätt när man gör rätt och så svårt när man krånglar till det.
 



Tidigare inlägg Nyare inlägg