Two Steps forward, One Step Back

Och jag som trodde att det hade vänt.
 
Igår kväll började jag blöda, igen. Tack och lov var det bara en liten blödning som inte blev värre senare under natten. Det krävdes alltså endast ett akutenbesök på en knapp timme och ett litet stick i fingret (mina blodvärden är toppen Hurra!) innan jag fick gå hem med "blir det värre kom tillbaka direkt". Får jag ens lov att hoppas att det var den sista?
 
Mitt mål är fortfarande att ta mig till skolan imorgon. Jag vill klara denna kursen trots operation och komplikationer. Eller snarare jag SKA klara denna kursen. Så om det inte brjar blöda idag eller inatt så är siktet inställt på högskolan i två timmar imorgon. Att jag lär trilla huvudstupa igenom dörren efter ansträgningen känns irrelevant.
 
Kan ni snälla hålla tummarna för att jag får bli frisk nu? Jag behöver det.



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback